En liten kris!

Häromdagen hade jag en liten kris!
Ibland tänker jag för mycket, så jag började fundera på Herrn och hans liv.
För vems skull håller jag på? Boots, massage, linement, "medicin". Min eller Herrns? Är det så att jag inte ser att han kanske mår dåligt? Kanske ger han mig alla signaler han kan på att han inte vill eller orkar mera?!
Är det dags att inse att han ska få springa på de evigt gröna?
Tänk tänk, vänd och vrid!

SLUTA!!!! Sluta genast!!

"Den dagen Herrn inte vill mera kommer det att synas! Du kommer att se det!"
Så sa min kära stallbo och jag vet det. Men är man född tänkare så är man!

Dagen efter alla mina funderingar cyklade jag iväg till stallet, något moloken, tänkande på min gamle häst....
Vad finner jag?!

Ja inte fasen var det en gammal trött, livstrött häst i alla fall!

Tanken var en ridtur på Gulliver med Herrn som handhäst.
Ut i hagen med grimmor i högsta hugg, på med grimman på Herrn, la grimskaftet över ryggen på honom för att vända mig om och ta Gulliver som stod på min andra sida.
När jag fått på Gulliver hans grimma och vänder mig igen för att ta Herrns grimskaft tar han sats, vänder sig på en 10-öring och kutar iväg som en jävla dåre!!!

Helt knäpp! For runt i hagen med de andra hästarna efter sig och grimskaftet fladdrandes!
Ohh va kul!! Ja det tyckte hästarna i alla fall!
Snabbt in med Gulliver i sin box. Sedan ut igen för att jaga Herrn!

Alla kvarvarande hästar i hagen stannade, kollade på mig när jag kom ut i hagen igen, stod och tittade på mig, när jag kom nära Herrn stack de iväg allihopa! I full galopp! Sprang ett varv, Hern skuttade över diket och hoppade galant över en stock! Hej och hå! Krumsprång och bakutskutt från gamlingen! Så höll det på ett tag!

Plötsligt var leken slut och jag kunde lungt ta tag i grimskaftet och leda in Herrn!
SUCK!!

Nej Filippa din gamle häst har inte lessnat på livet!!

Vi var ute och körde igår för första gången på länge!
Jätteskoj tyckte vi båda!

Herrn vilar i smedjan.